Barpadda

Hamnar på favorithaket, han står i baren,
gigantisk dragningskraft, går fram direkt, vägrar lämna.

Nonsens prat, taxi till honom, givetvis fel sida stan,
skit samma, kan inte släppa.

Han kysser mig ömt, vackert, låter mig förföras
bli berörd av hans beröring, känslan av äkthet.

Sover naket nära, ogenerat, vaknar tidigt,
kaffe på balkongen, vet att jag borde gå, men kan inte.

Min kropp vill ha mer, men vågar inte, hur gör man?
Behöver veta hur han tänker.

Vill ha numret, törs inte fråga, han löser situationen,
men kommer jag ha modet att använda informationen?

Avskedskyss som aldrig tar slut, vill verkligen inte gå,
intensiv känsla av närhet, hjärtat flippar, min sjuka hjärna likaså.

Rådfrågar E, samlar mod, vad har jag att förlora?
Skickar meddelande med frågan; ses igen?

Positivt svar, rodnar lätt, skuggan lämnar,
kanske kände han som jag, eller är det artighet?

Inser fakta, idiotiskt att påbörja något nu, speciellt med honom,
har jag inte nog med diagnoser, med mig själv?

Vill jag eller är det bara bekräftelsebehov?
Nerverna ur spel, orkar jag? Bäst att lägga ner?

Ringer iaf, han sover, föga intresserad,
bestämmer att han ska höra av sig imrg.

Och där är jag nu, undrandes, förvirrad, som vanligt.
Morgondagen kommer att bli lång och svart.