Barpadda

Älskade I kommer på blixtvisit,
rosé i solen,
allvar och skratt.
Inser hur mycket jag
har längtat efter henne,
min kloka bonussyster.

Oväntad sms-konversation
med kollegan, i tid och otid.
Mycket och inget blir skrivet.
Saknar honom onödigt,
men det finns liksom inget
att göra åt situationen.

Kära L kommer på besök,
champagne på balkongen,
uppdatering och skvaller.
Inser hur mycket jag
saknar våra samtal,
hur fantastisk hon är.

Delad sorg med prince of darkness,
inställd konsert skapar tomrum,
omöjligt att ersätta.
Akut längtan efter nörderi,
på seriös nivå.
Men snart är jag hans inneboende.

Pratar med världens bästa tonåring,
som snart inte är det längre,
fast älskad skitunge
kommer han alltid att vara.
Saknar honom innerligt,
varje dag, i evighet.

Samtal med underbara mor,
varför kan hon inte bo här?
Längtan är enorm efter
tröstande, uppmuntrande ord,
hennes små händer
som torkar mina tårar.

Försöker ha nån form av kontakt
med the voice,
förstår mig inte på honom.
Idiot, som gör mig likadan.
Inser meningslösheten, oviljan,
borde nog radera.

Galen kväll med favoritkusin,
återfinner tillhörigheten,
det där vi brukar vara.
Vetskapen om betydelsen,
hur viktig han är för mig,
gör mig sjukt sentimental.

Sen, som alltid
enorm saknad och längtan
efter A, min ständiga, underbara
röst och tröst i natten.
Min bästa vän,
ständigt, för alltid.

Och sen är det allt annat.
Saknad av inspiration,
meningsfullhet, uppriktighet,
sis, vänner, kärlek, pengar,
självförtroende, framtidshopp,
förstahandskontrakt.

puss