Barpadda

Terminens sista ångestattack
pågår för fullt.
Inte en rad skriven,
som vanligt.
Att jag aldrig lär mig,
deadline fr kl 15.

Tåg mot tråkstaden
rullar på lö.
Ska hinna packa,
bli packad, städa
pussa prinsessor,
tvätta innan avgång.

Annars?
Tyst telefon,
varför kan jag aldrig lära mig
att det är kört från början?
Att det är meningslöst att hoppas
på det omöjliga, kärleken.

Bjäbb