Satans vemod

Inget särskilt har hänt,
har det egentligen bara fint.
Men vaknade med mörkt sinne,
en ovilja till livet.

Kämpade igenom verkligheten
allt annat än pedagogiskt.
Tålamod som prövas,
tvivlar på mig själv.

Efter med allt, hatar det så,
skjuter upp ytterligare en dag.
Brukade klara av allt,
vart är viljan/orken/lusten?

Men hej Thom!
Vad trevligt att du
håller mig sällskap
en kväll som den här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0