Barpadda

Sänker garden inför Säljaren,
berättar om djupet, det dunkla,
mina satans demoner.

Lika bra att visa allt det fula,
innan jag tillåter mig själv
att falla, bli kär.

Vet inte hur jag ska tolka
hans reaktioner, respons,
antar att det är kört.

Dagen efter går i mörker,
tokfel eller helrätt,
önskar jag visste.

Svår klump i magen,
vemodet vägrar lämna,
ångesten är brutal.

Stålsätter mig mot kontakt,
orkar inte ett "nej tack"
inte en dag som den här.

Senare en undran
över min dag,
antar att vi är "ok".

Men när svar uteblir
på min enkla fråga
växer klumpen igen.

Fokus borde verkligen
vara någon annanstans
men tänker sjuka tankar.

Att jag aldrig lär mig,
borde verkligen veta nu
att det finns ingen för mig.