Barpadda

Urspårning,
flippar totalt.
Skriver idioti,
skriker ord
jag inte menar,
inte är sanning.

Skyller allt
på någon annan.
Fast allt bara är
mitt eget fel,
egenskapad skit,
strul och ångest.

Gör en löjlig sorti,
för att få sista ordet.
Känslan av svek,
svartsjuka, självförakt,
saknad av livsglöd
blandas med hysteriska tårar.

Hur ber jag om förlåtelse
efter det här?
Är det ens möjligt
att bli förlåten?
Vem vill vara vän
med en sån som jag?