Och jag vet (som vanligt) verkligen inte

Åter i storstaden,
hemma?
Vet inte.

Känns ok,
kanske?
Vet inte.

Saknar tråkstaden,
varför?
Vet inte.

Längtar kopiöst,
kär?
Vet inte.

Konstiga tankar,
sjuk?
Vet inte.

Vänskaps prövas,
överlever?
Vet inte.

Och jag avskyr
att
inte veta.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0