Barpadda

Vilse och patetisk
snart fyrtio,
utan direkt
mening eller mål,
irrar omkring
i utkanten.

Letar fortfarande
efter det där,
jag redan
borde ha hittat,
trygghet, kärlek
mig själv.

Vilse och patetisk
står fortfarande kvar,
inget är ändrat
kvar i sörjan,
det som kallas
mitt liv.

"Och där faller ännu ett år
sönder till små minnen
alla dagar blir igår
Jag ska kasta allt när jag går
Fräta bort allting med Thinner
speciellt sånt man aldrig får glömma"