Barpadda

Åker kollektivt mot verkligheten
efter ännu en sömnlös natt.
Matthew i lurarna (...it's cold and loveless...),
håller tårarna hårt tillbaka.

Vad är det som är fel?
Är det här allt?
Vart tog mina drömmar vägen?

Anländer till förorten i tid,
möts av leenden, ångesten lättar.
Känslan av att vara behövd, finnas till
lindrar mitt sargade hjärta.

Men ändå, tveksamhet.
Valde jag rätt?
Har jag det som krävs?

Åker sliten vidare,
ångesten återkommer.
Möter upp litet C för
reflektioner och uppdatering.

Vad är meningen?
Kommer jag att orka?
Varför alltid detta vemod?

Åker hemåt
genom en mörk, grå stad.
Huvudet tungt mot rutan,
Matthew i lurarna (...when will this loneliness be over...).

Vart ska jag ta vägen?
Kan man dö av bitterhet?
Är kärleken förlorad?

Orkar inte bry mig om
pedagogisk dokumentation,
misslyckat projekt.
Vill bara sova, tankarna mal.

Vilsen, liten och patetisk.
Vill känna mening
få lite glöd, bli berörd.