Barpadda

Är just nu löjligt förälskad
i Lasse Lindhs texter.
En absurd kontrast till det
som brukar förföra mig.
Han är verkligen ingen Matthew,
Thom eller PJ,
inte ens i närheten av Jocke.
Men det enkla tilltalar mig nu,
på mer än ett vis.

Lasse skriver enkelt, ärligt,
ibland snudd på banalt,
om kärlek, längtan, hopp och svek.
Men jag tror honom,
förstår vad han menar,
vill ha sagt.
Musiken är lätt pop,
kanske inte den bästa,
men funkar.

För trots allt,
bortom  "svårt och speciellt"
är det ju ändå, faktiskt
det raka, ärliga och enkla
som jag strävar efter,
söker och vill ha.
En absurd kontrast
till den sörja
jag befinner mig i nu.

(Och om jag bara hade orkat
skulle jag ha lagt in några exempel på texter,
får återkomma med det)