Barpadda

Kommer i tid till centralen
men tåget är kraftigt försenat.
Köper kaffe och skvallertidning
i väntan på mitt efterlängtade besök.
Rycks upp från silikon och lyxvillor
av ett "Men hej, det var länge sedan!"
En barndomskompis står framför mig
och jag blir faktiskt riktigt glad över att se henne.
Vi babblar på, uppdatering och skvaller.
Resten av hennes familj gör entré,
en gång i tiden var de som min egen
(men det är en annan historia,
om ett annat liv, som var då),
men det känns ok och skratten avlöser varandra.

Min vän anländer äntligen,
något sur, väldigt hungrig (samt törstig).
Vi drar till söder, för intag av mat och alkohol.
Superb middag, bra service, uppdatering i mängder.
Vet inte när jag kände mig så hel senast.
Det är sen eftermiddag när vi åker hemöver,
hem för vin, fix och skvaller.
Och sen går vi på lokal,
dricker finöl, lyssnar på bra livemusik.
Vidare på nattklubb, drinkar och vulgodans.
Klockan är mycket sent när vi kommer hem,
men vi sitter uppe, tar ett onödigt glas vin till,
pratar, bekräftar, jag gråter.

Dagen efter är kravlös,
vi sover länge, slappar i soffan, ser på film, myser.
Avstyr alla eventuella planer på att göra något seriöst.
Det är mörkt ute när hungern kommer,
vi försöker ignorera, dämpa med vin men utan framgång.
Klockan är sent när vi väl orkar ut på jakt efter föda.
Snabbt intag och sen direkt hem till soffan igen,
mera film och vin.
Och där någonstans somnar vi båda.
För det är en tidig morgon som väntar,
tider att passa, grå vardag igen.
Men jag är nöjd, glad och så tacksam
att ha fått några dagar med N.

N är en av de få människor
jag känner mig helt avslappnad med.
En av få som får mig att känna lycka,
som jag litar fullt ut på.
Min klippa, min älskade,
älskade vän.