Barpadda

Möter upp K med orden;
"Det blir nog en hel del tårar ikväll"
K svarar, som alltid;
"Det är lugnt kompis"
Men det kommer inga tårar.
Hon är bra K, på att ge mig
välbehövliga perspektiv.

Utan hennes klarsynthet
väller dom fram,tårarna,
på resan hem, det må vara så,
bryr mig inte.
Hittar tröst
hos en annan "vän",
där allt också är tillåtet.

Gråter ut,
släpper taget,
ger efter
för besvikelsen.
Samlar mig, inser fakta.
Bara att byta fokus,
gå vidare.

Annars?
Något lätt illamående,
det går över.