Barpadda

Kollegan undrar över
mitt mörker, mina demoner.
Jag tvekar.

Vill inte
att han ska veta
om allt det svarta.

Kollegan säger försiktigt;
Ge mig en chans,
berätta, förklara.

Så jag sänker garden,
helt och hållet,
gör ett försök.

Kollegan viskar;
Tror du jag tycker
mindre om dig för det här?

Jag snyftar ett svar,
kan inte, vågar inte
möta hans blick.

Sårbar, blottad, livrädd.
Men än är han kvar,
underbara man.