Barpadda

Jag tänker;
kanske är det inte så bråttom,
skulle inte nästa helg funka bättre?
Om jag bara struntar i det,
vad händer då?

Jag måste;
planera det praktiska,
ringa jobbiga samtal.
Be om hjälp (jag avskyr det så),
sluta skjuta upp det oundvikliga.

Jag vill;
ha det klart, har väntat för länge,
finns inget kvar att skylla på.
Imorgon ska jag fixa allt det jobbiga,
kanske.

Annars?
Plugga med feberfrossa
är ingen höjdare.