Barpadda

Denna ständiga rädsla,
osäkerhet, förtvivlan, vemod.

Jag undrar ofta,
vart allt kommer ifrån.
Det här eviga analyserandet
som ständigt pågår
i min skruvade hjärna.
Hur och varför det började,
om det finns en utlösande faktor,
en orsak till mina komplicerade tankar.
Varför är jag oförmögen att sluta?
Kommer jag någonsin  kunna bryta mönstret,
få förmågan att lämna det bakom mig?

Är jag evigt dömd att gå vilse i
mina sjuka tankar, mitt eget mörker?

Är så less.