Ett steg framåt, två steg bakåt... Eller?

Tror jag hittat källan
till min ångest;

Skuld

Skuldkänslor över att inte vara.
En bra mamma, vän, kollega.
Inte räcka till, inte förstå, inte duga.

Att inte kunna vara en god, bra människa.

Vilket leder till
nästa fråga;

Varför?

Varför känner jag skuld?
Varför fylls jag ständigt av skuldkänslor?
Vad gör jag som är så "fel"?

Är jag annorlunda eller är det alla andra som är likadana?

Kommentarer
Postat av: A

längtar tills vi sitter me en flaska rött...efter morrissykonserten å ä dretfulla

2009-02-27 @ 01:34:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0