Barpadda

Dagen börjar bra,
uppe i tid,
gott kaffe,
DNs kultursidor,
pluggandet flyter på,
fm-samtal med A.

Några timmar senare
bara vänder det,
vemodet kommer smygande,
ensamheten jobbigt påtaglig,
saknad som kväver mig,
tvivel på min förmåga.

Liten ljusglimt genom
långt samtal med N,
planerar besök.
Återvänder till föregående
sinnesstämmning,
Häller upp ett glas rött,
dränker mig själv i melankoli.