Söndag
Pratar med tonåringen.
Han är låg,
har gjort slut med flickvännen.
Han tänker på döden som hälsade på,
rätt brutalt för ett år sedan.
Tonåringen pratar med sin mor.
Hon är låg,
tänker en massa kanske/eller/om-tankar.
Hon tänker på döden som hälsade på,
rätt brutalt för ett år sedan.
Tonåringen ville åka till graven,
förbannar sig själv att han tog fel på dag.
Hans mor ville tända ljus hemma och tänka goda tankar,
förbannar sig själv att hon kom på det en dag försent.
Båda tänker;
Hur fort kan ett år gå?
Betydde det inte mer än så?
Varför är det så svårt att tillåta sig själv att sörja?
Blir man klar någon gång?
Är det någon som förstår?
Annars?
Skulle göra vad som helst för att kunna
vara nära, trösta, krama, finnas till,
just nu
(det blir inte samma sak via telefon).
Saknar tonåringen,
(mitt hjärta, mitt allt)
ofantligt mycket.
Han är låg,
har gjort slut med flickvännen.
Han tänker på döden som hälsade på,
rätt brutalt för ett år sedan.
Tonåringen pratar med sin mor.
Hon är låg,
tänker en massa kanske/eller/om-tankar.
Hon tänker på döden som hälsade på,
rätt brutalt för ett år sedan.
Tonåringen ville åka till graven,
förbannar sig själv att han tog fel på dag.
Hans mor ville tända ljus hemma och tänka goda tankar,
förbannar sig själv att hon kom på det en dag försent.
Båda tänker;
Hur fort kan ett år gå?
Betydde det inte mer än så?
Varför är det så svårt att tillåta sig själv att sörja?
Blir man klar någon gång?
Är det någon som förstår?
Annars?
Skulle göra vad som helst för att kunna
vara nära, trösta, krama, finnas till,
just nu
(det blir inte samma sak via telefon).
Saknar tonåringen,
(mitt hjärta, mitt allt)
ofantligt mycket.
Kommentarer
Postat av: H
tror inte att man sörjer "klart" nån gång. men det blir lättare med tiden. man måste få sörja så länge det behövs och på sitt eget sätt. kram
Postat av: Ida
Man sörjer alltid. Även när man inte vet om det. De man sörjer vill absolut inte att de "aktivt" ska finnas i tankarna hela tiden, bara de finns långt där inne, det är det som menas med att sörja riktigt. De döljer sej, helst poppar de fram när man minst anar och kanske minst önskar de, men de finns alltid där. Alkohol har en förmåga att frambringa dessa vänner, och ha inte ångest över det om det händer, utan det är sånt som händer.. Alla sörjer någon eller iaf något. Puss, saknar din klokhet ;) Tror på dej
Trackback
