Barpadda

Det är snarare en regel än undantag
att vi sitter kvar efter jobbet.
Softar lite, kanske äter.
Snackar om kvällen, skvallrar.
Men få kvällar är som den här.
Vi pratar gamla minnen,
hur det var förr.
Samtalsämnen som byts lite hur som helst.
Ingen bryr sig,
asgarv och allvar.
Bara mys i goda kollegors sällskap.

Återkommande tanke;
Alla har sina demoner,
men jag förstår inte.
Förstår verkligen inte.