Barpadda

Så kom jag äntligen iväg.

Vi gör inte mycket.
Tar en långpromenad i byn där A numera bor,
handlar lite,
kollar hur det ser ut på hennes jobb.
Bara mys.

Kall öl i solen på trappan till hennes hus.
Vi pratar,
kollar in grannarna,
skvallrar lite,
tar ett bloss,
berättar små historier om hur livet har behandlat oss.

Jag bara är.
Avslappnad,
nästan harmonisk,
njuter av sällskapet,
ledig dag
och tystnaden.

Jag beundrar hennes mod,
vet inte om jag har sagt det.
Mod att våga bryta upp,
testa något nytt.
Gå vidare.

Vill så gärna jag också,
men klampar bara runt i gamla fotspår.
Oförmögen att ta mig ur modden,
som jag antagligen själv har skapat.

Långt senare på kvällen
dricker vi mer vin än vad som kanske är nödvändigt.
Lyssnar på Morrissey.
Filosoferar vidare.

Det har varit ett bra dygn.
Mycket bra.
Aldrig mer ska det dröja fem månader innan nästa besök.