Barpadda

Bjäbb.
Bjäbb bjäbb bjäbbjäbbjäbb...
Tankarna bara mal.
Låg.
Förvirrad.
Ambivalent.
Väntar på svar,
jag inte vill ha,
eller?

Förbannad och besviken på tonåringen.
Trött på mig mig själv.

Bitarna faller på plats
för mina vänner.
Men inte hos mig.
Avundsjukan jag känner
gör mig illamående.

Nyss läste jag;
"You´ll never stop caring about someone,
you just learn to live without them"
Kändes sant.
Nu undrar jag om det inte är tvärtom?