Lilla My

Hoppsan, sa chefen när jag klev in på jobbet,
är det lilla My som kommer?

Får ett veck i pannan, mellan ögonbrynen,
när det är mycket grubblerier.
En aning lättirriterad blir jag också.

Fortfarande ingen lösning med tonåringen.
Är grymt besviken.
Väldigt ledsen.

Sen är det det här med hjärtat.
Det är bara strul.
Vill så gärna träffa någon
som orkar hålla mig i handen.

Vet att jag måster reda ut
mina nojjor och demoner ensam.
Men det vore så skönt
att bara ha någon att sova nära med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0