En helt vanlig torsdag

Ledig dag.
Sover ovanligt länge.
Eller sover och sover, orkar bara inte gå upp.
Tvättstugan.

Ringer L, som är i grannlandet och jobbar.
Saknaden blir så stor att jag börjar gråta (fast inte så hon hör).
A hör av sig, hon är och kollar tennis.
Längtar väldigt mycket efter henne (gråter igen, fast inte så hon hör).
K ringer. Gråter igen av ångest och saknad
(fast inte så att hon märker det).

Busschaffören ringer. Vill så gärna ses.
Jag lämnar nästa lediga dag, om typ två veckor, som förslag.
Han tar det, rakt av.
Jag tänker; det går alltid att avboka.

N bjuder på middag.
Softar vidare på favoritstället.
Sen nattklubb, som suger.
Men jag fick en vettig rad.

Annars?
Kan inte släppa tanken på mörk lugg, snälla ögon bakom svarta bågar.
Vad fan gjorde jag för fel?
Sannolikheten är tydligen lika med noll.
Fast det är väl inte möjligt, rent matematiskt sett?
Eller?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Var inte ledsen kompis. Kram K

2008-07-11 @ 12:47:29
Postat av: T

Gums..frågan är om han verkligen är så bra som du vill att han ska vara.....puss på dig

2008-07-13 @ 04:53:48
Postat av: Barpadda

Klart han inte är, men det omöjliga är ju alltid det mest intressanta... (suck)

2008-07-13 @ 04:59:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0