Barpadda

Det praktiska verkar lösa sig.
Allt bara flyter på.
Känner starkt att jag gör rätt.
Det här är min chans,
jag tar den.

En liten röst i huvudet fortsätter dock att mala;
"bakslaget kommer snart, vänta bara".
Men när,
eller rättare sagt,
om det kommer,
är jag redan på väg.

Det är det enda som är räknas just nu.

Annars?
Ledig imrg,
ska pussa små barn,
men kvällen tillhör L.