Ärligt talat

Det är kaos.
Vet inte hur jag ska hinna med allt.
Nerverna utanpå.
Uruselt humör.

Men,
det är bara att torka tårarna,
bita ihop.
Jag vill verkligen det här.
Jag ska fixa det.

Annars?
Jag har världens snällaste,
underbaraste mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0