Barpadda

Orkar inte höra honom prata.
Tror inte på ett ord han säger.
Kanske tycker du att det är jag som har "tillitsproblem",
men det ändrar ingenting.
Ändrar inte hur jag känner.
Orkar inte lyssna på allt onödigt som kommer ur hans mun.
Alla krav på närvaro och tillgänglighet får mig lite lätt illamående.
En känsla av att bli kvävd kommer sakta smygande.

Äckligaste meningen;
"Exet sa att jag kunde lämna barnen en dag tidigare, inte säger jag nej till det"
(Finns det något mer osexigt än en man/idiot som väljer bort tid med sina barn?)

Så,
det är väl hur jag känner,
just nu.