Nothing´s changed
Idiot som jag är,
fastnade jag i en drös gamla dagboksanteckningar.
Inget har förändrats.
Samma frågor,
samma hjärnspöken.
Tvivel och ångest.
Pissigt självförtroende,
obefintlig självkänsla.
Är så jäkla less på allt.
Känns som det aldrig blir bättre.
Att jag aldrig kommer framåt.
Att jag aldrig är där jag borde vara.
Förtvivlan och vemod,
blandat med känslan av otillräcklighet,
tär hårt på en redan vilsen padda.
Visst känner jag glädje,
ibland till och med lycka.
Har världens bästa tonåring,
underbar familj,
några fantastiska vänner.
Men fortfarande,
ett svart
äckligt hål,
jag inte förstår,
som äter mig långsamt.
fastnade jag i en drös gamla dagboksanteckningar.
Inget har förändrats.
Samma frågor,
samma hjärnspöken.
Tvivel och ångest.
Pissigt självförtroende,
obefintlig självkänsla.
Är så jäkla less på allt.
Känns som det aldrig blir bättre.
Att jag aldrig kommer framåt.
Att jag aldrig är där jag borde vara.
Förtvivlan och vemod,
blandat med känslan av otillräcklighet,
tär hårt på en redan vilsen padda.
Visst känner jag glädje,
ibland till och med lycka.
Har världens bästa tonåring,
underbar familj,
några fantastiska vänner.
Men fortfarande,
ett svart
äckligt hål,
jag inte förstår,
som äter mig långsamt.
Kommentarer
Postat av: peter
Hope, my young jedi padawan.
Lite verklighetsflykt. Luta sig mot små glädjeämnen. Ögonblicks...tillvara...tagande. Musik. Kliché, men vafasen...vad mer finns det.
Du glömde Paris i listad glädje.
Och sluta referera till dig själv som "padda".
Trackback
