Litet leende, i smyg

Kan inte låta bli att småle lite.
Kanske är jag något jag aldrig skulle erkänna.
Men vem skulle inte smälta en aning när man får ett sms som lyder;
"du är goast, kram"
Sen var det liksom inget mer med det,
men min ångest försvann.

Det har varit en bra dag/kväll.
Avslutades med vin under fläkten med älskade N.
Känslan av att "det ordnar sig" rotar sig fast.
Jag tror att jag har nått botten och är på väg upp,
på riktigt,
äntligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0