Barpadda

Jag vill verkligen inte skriv det här inlägget, men känner att jag måste.

Så, jag fick nog.
Av hans anpassade sanningar, strul och "jasså, där ser man"
Hur ska jag förklara?
Det som brann så starkt bara dog, utan efterglöd.

("you´re not half the man you think you are.
Save your words because you´ve gone too far.
I´ve listened to you lies and all your stories.
You´re not half the man you´d like to be.
Don´t explain yourself ´cause talk is cheap.
There´s more important things than hearing you speak.
I don´t wanna hear, I don´t wanna know.
Please don´t say you´re sorry.
I´ve heard it all before,
I´ve heard it all before")

Alla turer (som tydligen var mitt fel),
Allt strul (som tydligen var mitt fel),
Alla halvsanningar (som också tydligen var mitt fel),
fick mig att tappa lusten, viljan och orken.
När jag väl tog mig tid att känna efter insåg jag snabbt att jag varken var kär eller förälskad.
("But I know as I wake by your side, that you´re not even close to my kind. ´Cause I am better than that, so much better than that, and I deserve more than that. So you should have treat me better than that.")

Och nej, jag tror inte vi kan vara vänner, behöver inte dig i mitt liv - sorry.
(jag vet att du läser min blogg enbart för att kolla om jag har skrivit något om dig - du kan sluta nu, för det här är sista gången, obstinat som jag är)