Balsam

Mitt i allt,
fanns det fyra små underbara ungar jag älskar av hela mitt hjärta.
Fyra små fantastiska barn som gjorde en sorgsam dag ljus.
När Signe lade sin ros på mormors kista brast mitt hjärta, för att sedan helas igen av hennes finurliga funderingar.
Att få morgonmysa med Lea, få Lova att somna i min famn och leka titt-ut med Ester var som balsam för mitt sargade hjärta.
Men mest fantastisk var min tonåring.
Som höll mig hårt i handen, kramade sin mormor och vågade visa hur ledsen han var och är.

Det kanske finns en mening, hopp, trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0