Barpadda

Midsommar har jag firat med att jobba - bröllop igår och på mitt sommarjobb idag. Gårdagen var en lättsam tillställning och verkligen bra betalt, dagens arbete var lite rörigt, mycket överberusade gäster, men ändå helt ok.
Midsommar har varit den stor-helg jag tyckt bäst om, men nu känns det som om den här helgen också kan kvitta (avskyr jul och bryr mig inte varken om påsk,pingst eller all helgona).
Förr brukar vi alltid fira midsommar på landet tillsammans med några andra familjer, alltid lika mysigt med blomplockning, dans runt stången, långbord och god mat. 
Men tiderna förändras (och det gör folk med...).

Jag har jobbat på ett antal bröllop under åren, tycker det är fantastiskt kul och rörande, men det startar en tankeverksamhet och en kluvenhet som jag aldrig får någon ordning på.
För det första;
Jag tror inte på gud och att äktenskapet är ett heligt samfund och att man ska lova trohet till en högre makt.
För det andra;
Man kan inte längre säga att det är mer praktiskt att vara gift, sambolagen funkar bra och man kan skriva äktenskapsliknande avtal (och vill man byta efternamn är det bra mycket billigare att registrera om än att gifta sig).
För det tredje;
Kommer jag någonsin att träffa någon jag står ut med, verkligen helt och hållet?

Fast samtidigt vet jag precis hur jag skulle vilja ha mitt bröllop, allt från kläder till mat.
Jag vill byta namn (har fixat blankett, men inte skickat in den).
Jag vill tro på livslång kärlek och att det faktiskt finns någon för mig.

Standardsvar när "folk" frågar;
Jag kommer aldrig att ha råd med det bröllop jag vill ha - slut diskuterat.