Igen...

Så nu är det plötsligt mitt fel att den jag vill lita på har minnesförlust.
Tyck att jag är löjlig, petig, barnslig - men vissa saker är bara viktiga för mig.
Det är så´n jag är, hur många gånger måste jag påpeka, förklara det?
Hur många gånger till orkar jag ha den här diskussionen?
Vad är det som är så svårt att förstå?
Om det är så jäkla jobbigt att "uppdatera" mig om vad som händer i ditt liv, så kanske jag inte ska vara en del av det.

Kom inte och gnäll, du vet hur mycket jag jobbar - ändå berättar jag allt för dig.
Det är faktiskt inte mitt fel den här gången (om det någonsin varit det).

ps
Nej, jag straffar dig inte.
Har helt enkelt ingen lust att prata med dig.

Kommentarer
Postat av: U

Det finns inga ursäkter mer än jag är så förbannat splittrad just nu.
Men det är en sak jag är säker på, det är att jag älskar dig mer än något annat.
Och jag önskar att du kan finna i ditt hjärta att kunna ge mig en sista chans?

2007-06-04 @ 00:32:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0