Barpadda

I dag är det fyra år sedan min riktiga pappa dog, inte min biologiska utan min riktiga.
Jag saknar honom så mycket.
Hans sätt att se på livet, hans visioner, hans uppmuntran till andra att leva ut sina drömmar.
Jag saknar hans stöd, energi och kärlek.

Jag har inte kommit speciellt långt i min sorg, tillåter mig inte att sörja, vet inte hur man gör.

Livet går vidare, fast dagar som den här fastar min hjärna på extenciella frågor.