Barpadda

Så skulle det vara min tur, att vara en av dom som mötte upp sin älskade vid tåget.
Ni har sett det själva och kännt stinget av avundsjuka.
Tänk om det var jag som fick möta eller bli mött av.
Jublet och längtan.
Saknaden och glädjen.
Vet inte hur många gånger jag önskat att det var jag...

Så blev det äntligen min tur - att åka och möta den jag längtat mer än mest efter.
Min tur att nervöst vänta på perrongen, röka två cigaretter direkt efter varandra, lite lätt illamående.
Allt förstördes av att min mobil ringde och jag var dum nog att svara.
Mitt i det som skulle vara ett sååå romantiskt möte, blev jag störd av ny teknologi...

Ja. jag vet att jag antagligen är jättelöjlig, men jag är övertygad om att ni förstår hur det kändes.

Är tillgängligheten ett skapat behov?
Är antalet samtal till en mobil det som räknas?
Är det summan av ringda nummer som betyder något?

Jag ville bara möta den jag är hopplöst förälskad i, ett längtat väntat möte, som en vacker scen, ett önskat  efterlängtat möte...
Jag ville bara var den som andra kände ett sting av avund när de såg.
Tydligen var det för mycket begärt, hoppas jag får chansen igen, snart...
(vem som ringde? idioti på hög nivå)