Barpadda

Han kom...
Kom till mitt jobb, jag rodnade när jag såg honom.
Kan det vara så att detta verkligen är äkta?
Kan det vara så att jag äntligen har träffat någon som förstår mig?
Kan det vara så att jag förtjänar honom?

Ett dygn kunde han ge mig den här gången, 24 timmars kvalitetstid...
Tro inte att jag klagar, jag har njutit varje minut, tagit varje chans att lära känna honom, att få vara nära den jag helst inte vill vara utan.
Han sa att han håller på att bli så förälskad i mig, jag svarade "det samma", fast jag vet att jag redan är det (hopplöst förälskad)...

Så åkte han, vet inte när vi kommer att ses igen (om vi kommer att göra det)
Saknaden är så ensam...

("I'm blessed the day I found you, I want to stay around you")