Barpadda

Så har man fyllt år... urk... Det känns som att för varje gång  jag fyller år, försvinner meningen mer och mer... Vad är det att fira? Att ännu ett år har gått och inget nytt har hänt?
( "och där faller ännu ett år, sönder till små minnen, alla dagar blir igår, varför väntar du här på ingen speciell, ingen särskild").
Har kanske för höga krav, stora förhoppningar - men ändå tror jag på livsavgörande händelser och beslut.
Här är man, typ mitt i livet, men sämre självförtroende än någonsin, ärrad, livrädd och en aning bitter... Det var inte riktigt så jag trodde mitt liv skulle vara, suck.
Det blev en halvimproviserad fest, drack väldigt mycket alkohol - men om jag inte fick fram det jag ville säga den natten;
Tack till er alla!
Och till P, det vi pratade om - jag vill så gärna tro dig, men det är svårt! Du ska veta att jag jobbar med det varje dag... Tack!
L, love you forever!
T, tack, hoppas du orkar ha tålamod...