Sveriges bästa lyriker!
Lyssna,
snälla bara lyssna till texten...
(det blir inte bättre än så här, imponerande språkbruk!)
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden
Spelar god kristen, så smäller klapparna på kinden
Spelar god kristen, så smäller klapparna på kinden
Hermano
Ringer med fallande tårar,
vi har inte pratat på evigheter.
Men jag vet att hans hem är mitt,
precis som mitt är hans.
När vi än behöver.
Andningsuppehåll.
Paus.
Någonstans att bara vara.
Så jag kommer gråtandes,
till världens bästa bror.
Han som alltid har plats
och häller upp vin
till sin ångestdrypande syster.
Andhämtning.
Rast.
Någonstans att bara finnas.
Och jag vet att allt kommer
bli bra, det löser sig.
Så länge vi är överens
om att kärlek finns,
vi accepterar knas.
Lugna andetag.
Vilostund.
Någonstans att återhämta.
Limbo
Jag faller hårt och svårt
men han orkar inte ta emot
Ber honom berätta hur det är
fast han vågar inte säga sanningen
För jag är något fult
som han råkar älska
Något konstigt och annorlunda
men som han valt att leva med
Svår ekvation att förstå
och jag begär inget eller allt
En summa av omöjlighet
som han egentligen redan godkänt
Vi hamnar i dött läge
som jag alltid förlorar
Mest för att han
ser min raka rygg bakifrån
Good wife
+A
Att ha en bästa vän
som alltid
får en att asgarva
se saker annorlunda
det är fint
såjävlafantastiskt
Idag
Happiness
Imrg ska jag krama sönder världens bästa Skitunge!
Häpp!
Två års ångest är mejlat.
Klick
Två års förbannande.
Poff
And I'm heading west...
Så är jag på plats i det nya.
Land, stad, hem, jobb.
Det är med varierande känslor.
Mellan himmel och helvete.
Så mycket nytt att ta in.
Förstå, lära sig, kunna.
Ångesten kommer och går.
Mellan glädje och sorg.
Det är annorlunda här.
Små detaljer som påminner.
Det nästa lika förvirrar.
Mellan hopp och förtvivlan.
Men jag är vid gott mod.
Tro inget annat.
Det blir finfint här.
Mellan lycka och saknad.
Att veta
I ett inte helt sobert tillstånd
säger världens bästa man
enkelt och uppriktigt;
Jag älskar dig på ett sätt
ingen annan gjort förut
Då fnissade jag åt hans påstående
inte elakt eller banaliserande
utan bara så där man gör ibland.
Ett mjukt, fint skratt,
inget mer med det.
Nu när tid har gått förbi
vet jag att orden är sanna
hur stor hans kärlek är.
Han älskar mig på ett sätt
ingen annan gjort förut
Frånvaro
Ångest.
Skitkänsla.
Hatar det så.
Återkommer.
Fallerallera, jag fallerar...
Behöver jag förklara bristen på ord?
Min pissiga frånvaro av uppdatering?
försakelse på närvaro under den här tiden?
Ni som känner mig vet, antar jag egoistiskt,
hur jag avskyr den här tiden på året,
hur ful den gör mig, ångesten som mal.
För er som, mot förmodan, inte vet,
ska jag uttrycka mig kortfattat;
Jag hatar jul och allt vad det innebär.
Nej, ser inga tindrande ögon i skiten.
Orkar inte, vill inte vara delaktig.
Känns påtvingat, köpt låtsasglädje.
Spelad harmoni, fejkad gemenskap,
finner ingen lycka i hysterin.
Finns viktigare saker att bry sig om.
Vad/vem är du för mig resten av året?
Någon jag uppskattar, älskar?
Som jag vill ha närvarande, finnas för.
Om jag inte vill det hela tiden,
varför ska jag låtsas just nu?
Bara för att? Konsumera mera?
Det som är viktigt, finns alltid,
ska aldrig behövas köpas.
Din, min, kärlek, viljan till närhet.
Så, jag deppar ihop dessa tider,
vägrar delta i vadsomhelst.
För jag känner varje dag, alltid.
Att jag borde uppskatta dig mer,
finnas till i tid och otid.
Vara din vän hela året, ständigt.
Ok?
Är jag fel ute?
Är jag fel ute?
Ok, men skjut mig.
L
Vackra L på dygnsvisit,
massor av prat om allt och inget.
Eller är det ett evigt långt
samtal om livet och allt däremellan?
Skitsaksamma, vi bara är,
inget är för stort eller litet att avhandla.
Enkelheten är det vackraste,
vardag, djup, nörderi, tårar och skratt.
Hon är så klok, fina fina L,
en vän jag aldrig vill klara mig utan.
En begåvad, genuin människa
som jag har förmånen att kalla min vän.
Ibland förstår jag Thom utan att ens förstå varför (with no alarms and no surprises please)
A heart that’s full up like a landfill, a job that slowly kills you
Bruises that won’t heal., you look so tired-unhappy.
Bring down the government, they don’t, they don’t speak for us
This is my final fit, my final bellyache,
The truth
Allting handlar om vad du vill,
vad du vill ha ut av något.
Relationer, förhållanden, kontakter
personlig vinning, makt, kontroll.
Du är så genomskinlig raring,
så jagfixerad, enkel att läsa.
Lätt att genomskåda, din narcissism,
ditt bekräftelsebehov, egoism.
Har haft överseende med det,
försvarat, förklarat, förstått.
Men det är nog nu, överspelat.
Orkar inte ge mer, är klar.
Det du vill ha kan jag inte ge.
Inte längre, inte mer.
Ditt sökande är inte mitt,
kommer aldrig att bli.
Så, jag låter dig veta,
på det enda sätt jag kan.
Brutalt, sanningsenligt,
när du minst anande det.
Du tar det som förväntat.,
skyller på omständigheter.
Någon annan, absolut inte du,
alla andra missförstår, gör fel.
Förlåt, men du gör detta,
du skapar situationerna.
Sorry gums, det är inte mitt fel,
jag kunde vara så mycket mer.
