Barpadda

Tjuvröker inne, sippar rosé.
Klockan är väldigt sent, borde sova.
Funderar över ännu ett misslyckande.
Lyssnar på världens bästa band.

Hur den än är så återkommer
alltid samma, ständiga frågor;
Vad är det jag gör som är så fel?
Varför kan det aldrig fungera?

Finner inga svar, varken hos Matt,
vinet eller i onödig sms-konversation.
Tröttheten sprider sig, nikotinet river.
Saknar klarheten, förnimmelsen.

Reflektioner som inte leder någonstans,
förutom tillbaka till mitt dunkla sinne,
mitt självförakt, saknad av förståelse
för de som verkligen tror på kompromisser.

Vet inte när jag sov en hel natt sist.
Eller kände mig tillfreds med livet.
Hur saknaden efter äkthet blir fokus
i en redan paranoid hjärna.

Hur jag längtar efter att ha 
något enkelt med en gnutta djup.
Lite galenskap i vardagen,
hyfsat seriöst i en tokig värld.