Barpadda

Det här med att arkivera, förpassa till dåtid,
avsluta, går ju riktigt bra (not!)

Kan inte sluta längta efter den unga och söta,
känslorna för Kollegan envisas med att finnas,
Byråkraten vill ses, kan inte säga nej,
nästan daglig kontakt med Liten,
den enda jag "lyckas" med är Säljaren,
(som jag egentligen vill ha kvar).

Dret