Recaída

Träffar Gitarristen, så korkat, jag vet.
Vill försöka vara vänner, blir knas.

Hans läppar mot min hud, närhet.
Viskandes ord om saknad, längtan.

Kan inte motstå hans beröring.
Låter mig återigen förföras.

Gitarristen svarar tveksamt på frågor.
Inser att hans känslor är starka.

Hur han trodde sig ha kontroll.
Men är egentligen helt såld.

Lätt ångest över mig själv.
Att jag tillät det hända igen.

Men ändå inte, han vet.
Jag har varit brutalt ärlig.

Borde kanske ta det som en kick.
En rejäl bekräftelse, egotripp.

Fast ändå inte då mina tankar
är hos någon annan, ständigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0