Barpadda

Ge mig en bra anledning till att jag ska bry mig om hur du känner,
en endaste enda funkar fint, men den måste vara bra.

Du tar så mycket energi, är inte ett dugg rädd om vår "vänskap",
ego hela tiden och när jag vill ha respons blir du sur.

Varför kan du inte unna mig lite galet, bekräftelse?
Jag skulle aldrig missunna dig den chansen.

Varför tvingar du mig att säga nej till lycka på grund av din olycka?
För något som aldrig har varit eller kommer bli ditt på riktigt?

Jag har försvarat dig så många gånger, bett om förståelse.
Nu har jag ledsnat orkar inte ens förklara varför.

Är det du eller jag som har "problem"?
Vi har det garanterat.