Barpadda

Möter upp I på vanliga stället,
tramsar, skvallrar, bara är,
väntar på att J ska sluta jobba.

Finöl, vackra vänner, enkelheten
är närvarande, kärleken likaså,
systeryster ger mig framtidshopp.

I avslöjar sin överraskning,
aldrig trodde jag att den
skulle vara så seriös, underbar.

Vi går vidare i väntan på
föreställningens början,
dricker bubbel i solen, myser.

Skrattar så jag gråter
åt favoritkomikerns galna,
fantastiska framträdande.

Vi vandrar vidare i natten,
"helig trio", njuter, finns,
bara är, i bästa sällskapet.

Kan inte livet
alltid vara så här?
Med enkel gemenskap?

Känslan av att vara
helt okej, bara våga
vara sig själv, uppskattad.

Allt skulle bli så
mycket enklare, bättre,
på ett fint sätt.