Barpadda

Byråkraten hör av sig, vill ses.
Han har tid imrg, tackar faktiskt nej.

Jag har bättre saker för mig,
ska nämligen bjuda Säljaren på middag.

Givetvis måste något korkat
göra mig sur, nästla sig in,
förstöra bra dagar.

Men det är över nu,
du är raderad, överallt,
lämna mig för fan i fred nu.

Möter upp bonussyster,
slinker in på favoritbar,
får sällskap av J,
dricker finöl, trivs.

Vidare på kvällen,
möter upp den gudomliga
med kompanjon,
ölnörderi fortsätter.

Fina, underbara människor
förgyller min kväll
med skratt, tokerier,
äkta vänskap.

Vaknar tidigt,
det snöar fortfarande,
älskar den här dagen,
första advent.

Pysslar och pyntar,
värmer glögg,
pratar om kärlek,
livet, framtiden.

Allt utan ångest,
utan tvivel,
det finns någon,
något gott, vackert.


Life can be good

Snart kommer älskade, söta I.
Nörderi och finöl står på schemat.
Adventsmys och uppdatering likaså.

puss

Pratar med Säljaren,
skrattar så jag gråter.

Hoppas innerligt
att han är på riktigt.

Om inte, så har jag
iaf haft roligt.

Och det, mina vänner
är inget att förringa!

PJ släpper nytt!

I februari...

Korkade,
lilla fula människa,
låt mig vara ifred nu,
snälla.

Byråkraten vill ses, tackar nej,
fast min kropp vill ha honom.

Passar underbara prinsessor,
små starka, vackra ljus i mitt mörker.

Åker på rockkryssning, ger fan i allt,
dricker alkohol till frukost.

Går i land, ensam och trasig,
förvirrat samtal med T, han mår likadant.

Audition som går bra,
är del av amatöruppsättning.

Bråkar med the prince of darkness,
pga skitsaker, men blev bara less.

Pratar med skitungen,
saknaden är brutal.

Återfall med Liten,
stort behov av bekräftelse.

Besök i verkligheten,
underbara barn och pedagoger.

Utlämnande, givande kvällskurs,
självförtroende som växer.

Älskade I hör av sig,
bokar besök och nörderi.

Liten gör mig riktigt sur,
kommer på varför, måste bryta.

Krävande repetition,
kanske kommer jag att klara det.

Kaffe med Säljaren,
han har något intressant.

Utgånget SL-kort,
omoraliskt pank.

Kommer ihåg Kollegans födelsedag,
spontan längtat efter underbar man.

Roliga sms från Säljaren,
undrar om han är sann.

Energitjuven fortsätter sluka,
vad fan ska jag göra?

Tvättstuga och plugg med E,
slutar med vinterapi.

Krogbesök med fina vänner,
springer på Liten, allt dör.

Liten blir svartsjuk och sur,
jag lämnar honom där.

Aldrig mer ska jag låta
något korkat slösa min tid.

Långt samtal med mentor,
tjuvröker under fläkten.

Efter med studierna,
vet inte hur jag ska orka.

Ja, det var väl typ allt
och inget alls.

Möter upp Säljaren för kaffe,
samtalet flyter lätt, mycket skratt,
känner mig bekväm, social.

Säljaren är snabb i tanken,
har snälla ögon, fina händer,
en enkelhet som tilltalar.

När vi skiljs kommer frågan;
Ses vi igen, eller?
Svarar ja (för jag vill).

Massor att skriva
inget blir gjort
eller utrensat.

Fast i sörjan
jag själv skapat
så onödigt fint.

Livet stinker
som ett punkband
brukade sjunga.

Måste hitta orken,
få ut skiten
dock inte idag.

 

Kanske är det dags då
för seriös uppdatering,
utsläpp av ångest,
självkritik och dret?
Kanske, eller inte.

Annars?
Återfall, tillbaka i träsket.
Egokick, rejäl och välbehövlig.

Är totalt medveten om
den välsignelse något
måste tycka jag är värd

Är alltid, ständigt, tacksam
över det fina, vackra
som finns i mitt liv

Underbar familj, vänner
intellektuellt utbyte,
närhet, äkta kärlek

puss

Fick godkänt på tentan,
fråga mig inte hur,
med hyfsat bra betyg,
bara tacka och ta emot.

Aldrig mer vill jag höra
(obefogad) kritik ur din mun.
Aldrig mer ett ont ord om
hur/vad jag skriver, ok?

Du har ingen rätt att kritisera
det jag väljer att publicera,
jag raderar sällan/aldrig
står för mina tankar och ord.

Jag har lärt mig leva med
skammen/ångesten/lyckan
vad jag är, vart jag står
det som bor i mig.

Åter igen;
Det här är min sida,
mitt perspektiv, mina ord
min verklighet, mitt val.

Om du inte kan hantera det,
"off you go loser"
Lev med det eller sluta läs,
enkelt som fan, eller hur?

Blir något besviken,
lätt sårad.
Trodde i min enfald
på uppriktighet.

Men icke.

(Att jag aldrig lär mig,
fortsätter hoppas)

Premiärbesök på Dramaten,
en alldeles lysande, magisk,
fantastisk föreställning.

Blir förförd, berörd, lycklig,
trollbunden av det vackra
som utspelar sig på scenen.

Lämnar salongen leende,
utmattad och upprymd,
behaglig känsla i kroppen.

Tack älskade mor
för underbar present,
en söndag utan ångest.

Kan inte vara brutal mot Liten
så jag bäddar in sanningen,
låter honom tro att det
fortfarande finns en chans.

Men det gör det inte,
behöver inte honom
varken som kk eller vän,
vet det helt klart nu.

Kanske elakt, oschyst,
men orkar inte med hans
brist på intelligens,
korkade konversationer.

Hur som helst, Liten är dåtid,
varken sårade eller ljög
vände bara lite snyggt
på sanningen.

Att dricka kaffe med Skitungen
och the prince of darkness
är ett privilegium ingen
kan uppskatta som jag.

Att få höra deras nörderi,
bara se dom tillsammans,
är något jag älskar,
aldrig vill vara utan.

Kärleken är enorm
till dessa två pojkar,
som ständigt, alltid
berikar mitt liv.

Äntligen,
dejt med den bästa
min älskade A!

Inser att jag inte lyssnat på världens bästa band på flera dagar.
Oron sprider sig, hur är det möjligt? Har jag ledsnat?
Tröttnat på Matthew, ger inte musiken mig något länge?

Väljer en låt, helt slumpmässigt, lugnet infinner sig.
Ett snett, tillfredsställt smygleende sprider sig sakta
över mina annars så sammanbitna läppar.

Blir åter förförd, av det magiska, vackra, vemodet.
Förälskad på nytt, vilken gång i ordningen vet jag inte.
Älskar allt, finns inget annat som kan beröra mig så totalt.

Att sedan, i ett överdrivet tillstånd av hybris
kombinera kollektivtrafik och Exogenesis
var väl inte det mest genomtänkta att göra.

(true love never dies)

 

 

"Every night I see, All the ghosts staring at me"

Besöket i tråkstaden
(Staden är precis som staden alltid varit);

Få timmar med Skitungen
(Behöver veckor av kvalitetstid)
Fortfarande oklart med T
(Inget beslut, bara mer komplicerat)
Fina M var på Östersjön
(Måste få se näsan på henne snart)
Jobbade med NA
(Galet kul, som alltid)
Eftersittning och alkoholintag med fina
(Jiisus, snubblade i säng halv sex, vintertid...)
Snabbfika med the prince of darkness
(Utan det nörderi eller allvar som jag längtar efter)
Ingen uppdatering med Kollegan
(Saknar den där långa, underbara mannen)

Återvände till storstaden, fortfarande klump i magen
(det kommer bli en lång kall vinter)

När inte ens
den mest fantastiska prinsessan
kan skingra dunklet från mitt sinne
bleka mörkret runt mitt hjärta
då är det illa, riktigt jäkla illa

(är så trasig, så söndertrasad)

Möter upp litet C
en person jag beundrar
respekterar, kallar vän.

Hon är klok, litet C
vacker och begåvad
godhet bor där.

Pratar strunt med litet C
allvar, what ever
inget är tabu.

Önskar litet C
kunde se sig själv
med mina ögon.