Barpadda

Läser åter denna tunna, enkla, klarsynta bok,
mest för att få bekräftelse för egna tankar.
Att jag inte är ensam i mina åsikter.

Samhällsanalysen sker ur ett maktperspektiv,
relationen dominans - undergivelse är självklar.
Ursprunget är så enkelt att vi missar det.

Det handlar aldrig om vem som tar makt,
utan om de som överlåter, tillåter, accepterar.
Låter det ske, skitenkelt egentligen.

Det är alltid lättare att skylla på någon annan,
istället för att reflektera, inse sin egen reproduktion.
Att ta ställning, riskera utanförskap.

Könsperspektiv blir för mig ett sätt att förringa,
bortse från den verkliga problematiken,
hitta syndabockar, minimalisera det väsentliga.

Makt, i slutet handlar det alltid om makt.
Vem äger makten, vem ger bort den?
Och varför? (genus är anus)