Barpadda

Är jag dömd
till ensamhet,
ständigt singelliv?

Finns det inte en enda själ
"där ute"
för en sliten padda?

Behöver snälla ögon,
fina händer,
ett öppet sinne.

En anpassad variant av
"peace, love
and understanding"

Är det kört?
Söker jag för mycket?
Begär för lite?