Barpadda

Möter upp E och litet C, rockbåt och party på schemat.
Jag har egentligen inte råd men väljer att åka,
tar mina sista sparpengar och drar.
Öppnar första ölen på terminalen,
möter upp folk, slappnar av, jag är inte äldst.
Slänger in väskorna i hytten, billig buffé med vin väntar.
Äter lite, dricker massor av rött,
bestämmer mig för att släppa loss, skita i allt.
Uppstyling, taxfree, mer alkohol,
inser att man kan röka inne.
Spaning på båten, kollar läget, hänger i baren.
Fjorton vändor till hytten, vår egen och andras.
Jag och underbara E pratar allvar i omgångar, finns liksom inga hemligheter.
Träffar unga, söta rockers, får komplimanger, skamliga lockande förslag.
Dricker sprit, känner mig bekväm, nästan snygg.
En hand stoppar mig, en röst ber mig stanna, prata lite.
Gitarristen se sanslöst bra ut, välvårdad, trevlig och i min ålder.
Vi står i baren, han matar mig med drinkar,
jag undrar vad han ser hos mig.
Babblar på, ingen aning om vad, skiter i det,
njuter av uppmärksamheten.
Gitarristen kysser mig någon gång i natten - eller är det tidig morgon?
Besvikelsen infinner sig.
Nej, så här skulle det inte kännas.
Umgås vidare, vill inte släppa taget än,
trots att det inte riktigt stämmer.
Vi skiljs åt, jag går vilse, hittar inte hytten,
funderar på hans ord om att ses senare.
Hittar "hem", det är morgon, orkar inte sova,
korkar upp och väcker mitt resesällskap.
Shots till frukost efter en timmes sömn,
bara att rocka på.
Vinglar runt, dricker mer, tjatar med folk om allt å inget.
Blir inbjuden på minikonsert i en hytt, nice, ger en suspekt känsla.
Kollar efter gitarristen men ser honom inte,
allt är suddigt (skulle jag ha lämnat mitt nr?).
Anländer till en grå storstad,
blir övertalad att följa med till verklig förort.
Äter skräp, skrattar åt minnesbilder, mår riktigt bra,
dricker mer alkohol.
Lillkillen blinkar ännu en gång
(började flörtandet redan innan vi var i hamn? antagligen).
Han är otroligt söt och säger snälla saker om mitt utseende, mitt sätt, min ålder.
Jag kontrar, vad annars?
Vi skojar och bestämmer hångel i köket.
Sen gör han verklighet av skämtet.
Och jag förstår ingenting.
Blir så jävla bra upphånglad att jag tappar förståndet.
Krogbesök ställs in, finns ingen mening.
Somnar nära lillkillen, vaknar likaså,
bekommer mig inte det minsta.
Det är oskyldigt, avspänt och fantastiskt underbart.
Drar till nästa förort,
seriös dagen-efter-fest med urspårning, som väntat.
Lillkillen får modet tillbaka,
kysser mig öppet, inför de andra, ogenerat
(och satan, vad bra han gör det).
Jag fnissar, låter mig åter igen bli förförd.
Hans storasyster ber mig ta hand om honom,
att ta med honom hem, vilket jag gör.
Åter igen yr av hans sätt att hångla
somnar vi och sover nära.
Vad han känner eller tänker vet jag inget om,
tänker inte bry mig om det heller.
Måste upp tidigt, lång dag i verkligheten väntar,
lämnar den söta i min säng.
Möter upp E efter en arg, förtvivlad, bakfull dag.
Vi åker hem till mig, hämtar upp lillkillen, käkar, flamsar.
Kör ut dom, ska ju möta upp älskade A och hennes (ja vad han nu är)
som är på blixtvisit i min hemstad.
Dricker rosé i tjusig bar, uppdaterar, skvallrar, trivs.
Saknaden gör sig påmind,
kan aldrig klara mig utan underbara, älskade A,
min vän, ständiga tröst i natten.
Vi ses alltför sällan.
Upp tidigt igen, ännu längre dag väntar,
känner mig förvirrad.
Ber E om förlåtelse ang hennes bror,
hon skrattar, säger att det är ok - men vet fan inte om det är det.
Känner mig gammal, missplacerad och ful.
Ny lång dag, hemma sent, igen.
Orkar ingenting, kan inte sova.
Massor att göra, dokumentation väntar, kurslitteratur likaså.
Skiter i allt, tar ett glas rött, röker inne och tänker;
Det löser sig
(och löser det sig inte så skiter det sig - å då kan man liksom inget göra)
Galna, underbara, roliga dagar läggs till handlingarna,
jag ångrar faktiskt ingenting.
Imrg är det universitetet som gäller igen,
slut på verkligheten åter dags för flumism.

puss