Barpadda

Det är sent,
vi står i köket.
kollegan och jag,
på efterfesten.

Han håller sin hand
lätt mot min svank,
på ett sätt jag kommer att sakna,
står nära och viskar;

Jag förstår inte vad
du ser hos mig,
men jag vill att vi
sover tillsammans.

Vi går hand i hand,
hem till honom.
Hans frågor fortsätter,
jag svarar så gott jag kan.

Kollegan erkänner den svartsjuka
han har känt under kvällen.
Jag garanterar honom
att den är obefogad.

Och jag inser då,
där i natten,
att jag är kär
i min kollega.