Barpadda

Kära mor sa med bestämd röst;
Nu bestämmer vi ett datum så vi kommer iväg!

Och så blir det,
äntligen.
En strimma ljus i mörkret.
Visserligen en månad kvar,
men wtf.
Bo på hotell, gå på teater och sen,
pussa på dom där små barnen jag längtar
"så jag tror att hjärtat spricker" efter.

Annars?
Är paranoid,
som fan.

Så måste jag skriva den där ansökan,
som verkligen måste bli bra,
för jag vill ha det jobbet.
Dret.