Barpadda

Vi ses, med stor sannolikhet, sa S när han gick.
Tolkade det som något positivt.
Men sannolikhetslära är inget jag förstår mig på.
Efter en vecka utan livstecken skickar jag sms,
ett jättefyndigt, tycker jag själv.
Men fortfarande inget svar.

Varför är det omöjliga
alltid det mest intressanta?