Barpadda

Ovissheten gnager.
Vet verkligen inte vad jag vill.
Försöker att inte tänka.
Ta en dag i taget.
Går inge vidare.

Nästa vecka får jag svar.
Spelar ingen roll
hur det lyder.
Det är ändå dags att ta beslut.

Om jag bara kunde känna,
i hjärtat,
vad som är det rätta.

Annars?
Tonåringen är hemma.
Vänner igen.